Jag vet att det är mycket mer spännande att surfa på nätet, att hitta på nya texter och dikter, att läsa, att göra hushålsarbete, att prominera ensam och titta genom fönstret på dem första hösttecken, men den andra delen av min varelse förstår att det finns skyldighet – som hemläxor t ex. Svårt att tvinga sig själv men inte någon annan kan göra det. Därför... måste jag koncentrera mig och färdisgöra uppgifter för idag. Inte tänka på min käraste vän, inte besöka hans sida, inte lystba på musiken, inte vara lat – bara börja och sluta. Jag kan ju... Jag kan – om och när jg vill. Som vanligt.
Min lille, inspirera dig med tanken att efter ett par timmar får du gå och göra allt du önskar. Det måste verka bra.
P.S. Just i denna period ifjul befann jag i Sverige – samma stämmning av höstensamhet, vilket försämrades med ensamhet på fysisk nivå. Samma låter under natten lät mig komma tillbaka for a while. Det känndes underbar och trevligt på nåt sätt. Ja...
P.P.S. Förutom det jag känner mig som en gopher överkörd av lastbil ett par gånger. Hatar att vara förkyld, men tyvärr det är oundvikligt i min stad.